sarakesete

För mig, så har denna sommarn inte vart en riktig sommar.
Solen har knappt funnits där. Inga riktigt sena sommarkvällar
som man njutit av. Inga äventyr, ingen resa någonstans.  
I princip samma miljö hela tiden. Inget med att man har vart
uppe tills sent för att prata om allt & inget. Visst har jag vänner
som jag haft trevligt med, men denna sommarn var helt enkelt
inte i klass med de resterande. Börjar man bli vuxen & tråkig?
Så kan jag iallafall känna när jag prioriterar plugg & körning. 

Konstigt att inte behöva tänka på skolan, att inte vakna vid en 
viss exakt tid, att inte behöva välja kläder på så kort tid osv. 
Ingen samhälls uppsats att göra, inga betyg att kämpa för, ingen
ångest inför idrottslektionen när man packar ned kläderna i väskan,
ingen diskussion/debatt att förbreda sig för. Vad händer nu då?

Så nu ska jag försöka hålla mig upptagen med annat, ett gymkort
är något jag funderar på att köpa, där simning ingår, bästa träningen!
Det är minst lika viktigt att få sitt eget space, eller sin egna tid.

Jag vill ha en plan. Jag vill veta och vara 100 % säker på vad jag 
vill studera. Jag vill ha en längenhet. Jag vill inreda redan nu, mina
plast orkideér ligger i mitt rum & väntar egentligen på ett nytt hem.
Jag vill så mycket, men egentligen så vet jag inte VAD. 
Ett tag var jag säker på en utbildning i malmö, men nu känner jag att
jag hellre vill bosätta mig i en mindre stad, en mysig & trygg, gå
en utbildning som känns helt rätt & helt mig.
Jag vill så mycket, men egentligen så vet jag inte VAD. 
Nej, jag är inte deprimerad eller ledsen, jag vill bara kämpa för
något jag vill.

En sak är jag säker på, och det är att jag vill ha hösten framme. ♥


Från google.se

Vaknade 06.30 (!!) för en väldigt tidig körlektion.
Efter det träffade jag upp Rebecca för en sväng på
stan, very nice. Känner att jag kommer somna precis
vilken sekund som helst. Men, tills jag somnar så
låter jag p1 vara på, på webben, tidigare program
med sommarvärdar/sommarpratare. Har hört Soran
Ismail, Marika Carlson & nu blir det Daniel Adams-Ray.
Efter att ha lyssnat 10 minuter så känns det sjuuukt
mycket harmonisk, han har inleder med hans uppväxt i
Nairobi, Kenya.

En månad har gått sen senast, ibland glömmer man helt enkelt
bort att man har en blogg, haha! Tar inte det så allvarligt, kan vara
skönt att skriva av sig då och då, när jag behöver det, så tänker i
alla fall jag. Har spenderat väldigt mycket tid på körkortet, både
teori & körningen, & teorin är inte så himla lätt som nästan alla i min
omgivning påstår att den är! Men gör mitt bästa, spenderar timmar
hos körskolan, har tvingat mig gå dit minst 2-3 gånger på vecka!

Ja, just det! OS har på något underligt sätt lyckats fånga min uppmärksamhet
under dessa dagar. Med tanke på att jag ogillar idrott så....En kväll slog jag på
svt1 & mitt under en basketmatch, blev jag helt!!! amazed (hittar inte den riktiga
ordet för svenskan). Det australienska damlandslaget i basket!!! Alltså. Respekt.
Mina ögon fastna på den otroligt långa (1,96!!!!) ljusa spelaren, Lauren Jackson
(som jag för övrigt googlat sönder av nyfikenhet). Vet inte riktigt varför, men blev
bara så överraskad över hur grymt hon spelade. Och vilket teamwork dessa damer
hade, damn. Gång efter gång satte hon 3 poängare...Google visade att denna
spelaren var 31 år gammal!!! Vilket förklarade ganska tydligt hur det kom sig att 
hon var så duktig, det blir man om man spelat i 15-16 år. Men jag vet inte riktigt,
hon var bara så speciell. Efter matchen som de för övrigt vann, vilket triggade i
gång mig själv mot körkortet & alla andra mål. Inspirerande.

Os har verkligen öppnat upp nya dörrar för mig, haha! Vem kunde anat det???
Igår såg vi finalen av 100 m, herrar. Ur en dokumentär från svt1 om Usain Bolt
så fick det mig förklarat vem Yohan Blake är. De kommer från samma ställe i
princip, man fick de dem träna ihop, spendera fritiden ihop. De var som bröder.
Enligt de svenska kommentatorerna från OS, så skulle Blake vara Bolts största
motståndare. De hade de verkligen rätt i, då Bolt fuskade i och med att han tjuv-
startade så fick han inte vara med (detta var något år sedan) så tog Blake segern,
de var då med i samma lopp. Och i detta OS år tävlade de under samma lopp,
inte ens jag hade mycket förkunskaper om dessa två herrar, men sak var säker.
Det var riktigt nervöst att se finalen! Skulle Bolt ta revanch? Eller skulle Blake bli
en ny favorit bland tv-tittarna? Jag trodde innert inne på Blake, men det visade
sig vara Bolt som tog segern! Vad jag vet så är han riktigt charmig och rolig,
en idrottare som verkligen bjuder på sig själv. Så fort en kamera dök fram
under deras träning så var Bolt framme med att flaxa och visa sig. Kul!

OK, nu är jag klar.




Lauren Jackson.



Yohan Blake.