sarakesete

Jag har världens guld vänner.
Vi skippar nyårsfirandet, överskattat ändå. Blir myskväll, mjukiskläder, thaimat och allmänt soft. Så skööönt. Det är alltid sällskapet spelar roll ;)

Studenten var guld, jag önskar verkligen att jag kunde få göra om den. Samma sak med balkvällen, sjuka grejer hände och det hände med de bästa. Helt klart en av de bästa kvällarna i mitt liv. Dagen innan studenten kunde jag knappt tro att det som skulle hända om en dag verkligen skulle hända. Den natten fick jag ingen sömn. Jag minns att jag var försenad till skolan på studentdagen, valet av studentklänning var svårt, vilket var helt onödigt eftersom att man inte tänkte på det väl under själva studenten. Känslorna och upplevelsen stod i centrum. Iaf, pappa skjutsade mig till skolan och jag hade bestämt att möta upp en vän utanför gymnastiksalen. Eftersom jag var sen så förväntade jag mig att hon redan gått in. Men nej, för där stod hon klädd i vitt och studentmössan på. Lycka. Vi skynda oss in och där väntades frukost. Ett långt farväl av lärarna och dags för aulan. Där satt jag med mina vänner, mina bästa vänner. Vi var spända, nervösa och hypade. Det var snart dags. Nu stod vi i kö till utspringet och hjärtat gjorde sitt x 100. Väl i kön kramade vi om våra läraren. Glömmer aldrig hur tårkanalerna på min gympalärare bara rann. Hårt skal utanpå men mjukt inuti. Historieläraren också. Och min fina mentor ska vi inte prata om. Känslobomben var igång och jag var rädd om mitt smink som var påväg att förstöras. Men jag grät ändå. Dessa lärare var bra, de pushade mycket. Samhäll var inte lätt som en plätt, ibland nöjde man sig med ett visst betyg men min mentor fick mig att inse att bara man anstränger sig lite extra och liksom visar sig nyfiken och verkligen vill. Ja, då var det högsta betyget inte svårt att få. Jag är verkligen glad över att jag såg och tog den chansen. Men det hade jag aldrig gjort utan min mentors hjälp. Det går visst.

Stadsrundan tog andrapriset. Det var kul och få se hur de andra bodde osv, åka flak och bara fula sig ;) Maggios välkommen in spelades hemma hos mig då alla var uppe och dansade, alla sjöng för fulla halsar, klassiskt! DÅ kände jag verkligen att det var för bra för att vara sant.

Balkvällen, vart ska man börja. Väl hemma tog det mig max 30 min att fixa mig, inget storslaget men klänningen var ju bara att slänga på sig. Förväntningarna var höga inför kvällen och natten. Väl inne fick vi mat. Sen var det dans, dans, galenskap och återigen dans. Jag minns även att vi tog av oss våra högklackade skor för att 1. Det gjorde ont!!! 2. Skönare att dansa utan. Ångrar väl lite nu i efterhand hahah. Drogs upp på högtalarna hahah, sjukaste. Man dansade med alla. För alla var ett ihop. Vi alla hade tagit studenten och detta var ett sista sätt att fira på, helt fantastiskt.

Tacksam. För att jag har fått ta del av detta fantastiska. Mitt hjärta ler så fort jag tänker tillbaka på det.

Mamma och hennes vän skulle till kyrkan på julafton, jag valde att följa med. Evigheter sen sist, måste vart brorsans konfirmation... Iaf, det var mysigt och trevligt. Fullsatt. Det var lite musik i mellan predikan och jag blev helt tagen av kvinnan som sjöng en vaggvisa på ett främmande språk. Alltså denna låten måste jag bara hitta tänkte jag och försökte lyssna till lyriken. Det lät som spanska. Satte mig vid Google och började söka på 'spanska vaggvisor' och vips så hittade jag den. Ååh, den är så ljuvlig. Och tänk, jag fick höra den live, men sådana där små trummor man slår på :)


"A la nanita nana".

"Jag har många grejer på listan. Jag vill lugna ner mig. Bli gladare. Friare. Smidigare. Självständigare. Mindre kontrollerande och oräddare. Om du vill får du gärna hänga på. Och en viktig grej: jag är ingen psykolog. Ingen terapeut. Jag har fullt upp med mig själv. Vänta dig inga klokhet. Eller tips om hur man får ihop sitt livspussel."

Aaahhh skönt att få byta om till mjukisbyxor efter en lång dag som denna. Bästa känslan.

Åkt skridskor med mina fina, vi hade det jäkligt kul, allt som krävs är vänner som får en att le, lovar. Senare åkte vi till hasslösa, tog de bara lugnt och tjata, en bra avslutning på dagen.

Lyssnar nu på vinterpratarna i P1, David Batra. Ibland är det skönt att lyssna på "kändisar" då de berättar om deras historier, privatliv osv. Att de är precis lika konstiga, galna, empatiska som vi andra. Mycket enkelt.

Den 31 oktober är Hanna Hellquist tillbaka i rutan med det nya programmet Jakten på det perfekta livet. Lite smått förbannad ger sig Hanna helt orädd ut i jakten på det perfekta livet som alla verkar eftersträva. ”Vad fan är grejen?”

(Från svt.se)

Alltså JAAAA. Jag älskar denna kvinnan!! Behöver inte förklara mer.